Såpaskurning

Såpaskurning är ett kapitel för sig. Det tar lång tid att få ett golv att se så där snyggt skurgolvsaktigt ut, det får man vara beredd på. Dessutom måste man vara noga med att göra rätt, annars blir golven lätt mörka eller fläckiga. Det absolut viktigaste är att använda kallt vatten, varmt får nämligen golven att mörkna. En annan viktig sak är att blöta golven innan man lägger på såpan, annars blir det lätt fläckar. Till sist ska man vara jättenoga med att torka bort allt vatten och alla såparester efter sig, annars blir det också fläckar och ojämnheter.

Jag gjorde så här: först blötte jag golvet med hjälp av en mjuk borste, sex-sju brädor i taget så att det skulle hålla sig blött. Sedan tog jag en rejäl klick såpa på en skurborste och skurade hårt och noggrannt längs med brädorna, tre brädor i taget. Efteråt torkade jag noga bort resterna med hjälp av en rejäl frottéhandduk och rent, kallt vatten. Tre gånger inom loppet av två dygn har jag läst att man ska skura nyslipade golv så det har jag gjort. Tre gånger till har jag tänkt skura golvet innan vi flyttar in möblerna, och förhoppningsvis kommer vi att vara åtminstone en bit på väg mot ett riktigt snyggt skurgolv då!

Så här ser det ut efter tre skurningar:

Golvet

När vi tog bort parketten såg golvet under ut så här. Någon hade tydligen tyckt att det var en bra idé att dra över ett lager betong på golvets ojämnheter för att få en slät yta att jobba med. Lite fler bilder:

En av anledningarna är troligtvis att rummer ifråga en gång i tiden var ett kök. Under det tjockaste lagret betong döljer sig därför med största sannolikhet en gammal platta till en järnspis. Den vet vi inte riktigt vad vi ska göra med men det löser sig.

Hantverkarna som skulle ta bort betongen och slipa golvet trodde att det skulle ta ca en dag. Det gjorde det inte, det tog tre. Tre dagar av betongborrande och hantverkarspring. Men fint blev det! Här är en bild där golvet är helt nyslipat, och i hörnet syns plattan efter järnspisen som mycket riktigt fanns där.

På begäran: järvsöbågarna

Två stycken järvsöbågar av den mindre (men ändå stora) sorten köpte jag för ett par veckor sedan. Jag suktade efter dem redan förra julen men då blev det inte av, med nyfödd bebis och allt. Nu är de i alla fall på plats, och så här ser de ut i ljus respektive mörker.

Taket börjar arta sig

Det var rätt mycket att laga i taket, men ändå ingenting jämfört med hur det har varit i andra rum vi har fixat. I ett gick det t ex gammal stuckatur tvärs över taket eftersom rumsfördelningen hade sett annorlunda ut tidigare. Och i köket var det ett stort hål in till ett outnyttjat utrymme mot trapphuset där det tidigare funnits ett gammalt kallskafferi.

Nu börjar det i alla fall bli färdigt för målning!

Taket!

Taket i vårt nya rum var sänkt i en renovering på 70-talet. Anledningarna var förmodligen två, dels att man ville förenkla uppvärmningen och dels i ljudisolerande syfte. Eftersom taket i det angränsade vardagsrummet har orginalhöjden 3 meter ville vi gärna höja upp taket även i det nya rummet. På bilden är innertaket just rivet, ni kan se på väggen var taket gick tidigare. Det gamla taket var i hyfsat gott skick, men vi fick riva ner en massa lös färg och det krävs en del spackling för att få det slätt. Sedan ska vi försöka hitta taklister som liknar dem i vardagsrummet så det blir väl en ny tur till Nacka Byggnadsvård snart.

Höstfint på balkongen

Idag gör vi inget med det nya rummet, vi väntar på att snickaren kommer tillbaka imorgon och gör klart dörrfodren så att vi kan måla dem sen. Senare i veckan ska de börja ra fram golvet också, det gamla trägolvet som finns under klickparketten. Så idag får ni istället ett par bilder på vår höstfina balkong (päronen kommer från min mammas underbara trädgård i Roslagen).

I dagsljus, med dörrar

Så här ser dörrarna ut i dagsljus. Jag ägnade säkert 45 minuter åt att skura rent dem igår, och tanken är att vi ska ta bort den existerande färgen så småningom och måla om dem men det är ett ganska tidskrävande projekt så det får vänta. Vi möblerade lite igår kvall också, inte som det ska vara när det är klart men ändå så att vi kan ha vår planerade gåsmiddag ikväll.

Här är en bild från en annan vinkel:

Ser ni dörren i bakgrunden förresten? Det är dörren som gick in till köket när den andra lägenheten var en tvåa. Numera är den igensatt, det ser ut så här bakom:

Dörrspeglarna i detalj

Jag kan ju visa förresten. Så här ser dörrspeglarna ut på nya dörrarna:

och så här ser de ut på resten av dörrarna:

Dörrarna är på plats!

Dörrarna är på plats! Vi upptäckte att den ena dörren var lite slagen, men det gick att fixa till genom att hänga den lite annorlunda. Här är inifrån det nya rummet ut mot vardagsrummet. ... och här är åt andra hållet, från vardagsrummet in mot det nya rummet. Vi valde dubbeldörrar eftersom rummen ligger i fil mot gatan, och dörrarna är köpta på Nacka Byggnadsvård. Vi hittade tyvärr inga som hade exakt likadana speglar som på dörrarna i övriga lägenheten, men det är såpass likt att jag inte tror att man tänker på det.

Spår av en gammal dörr

När vi började titta på planritningarna för lägenheterna upptäckte vi att de två rummen vi öppnar upp emellan faktiskt har varit sammanbundna med en dörr tidigare, före en renovering 1974. Den gamla dörröppningen låg någon decimeter närmare väggen än den nya, ni kan se var plankorna är skarvade på bilden. Lägg också märke till armeringen av vass, vilken konstigt nog fanns även i den igensatta dörröppningen (fast förstärkt med hönsnät). Vår snickare trodde att hantverkaren på 70-yalet hade varit kunnig i gamla tekniker och därför valt att använda samma metod som i orginalväggen när han satte igen dörren.

Dörrkarmar

Idag har snickaren varit här igen, för att fixa dörrkarmarna. Vi har köpt både dörrar, karmar och foder på Nacka Byggnadsvård (dörrarna är gamla, karmar och foder nytillverkade efter gamla förlagor). Eftersom dörrarna inte har standardmått (finns knappt på den här typen av dörrar) fick allt sågas till för hand så det tog sin lilla tid.
Här är en bild inifrån det nya rummet, ut mot vardagsrummet. I bakgrunden ser ni dörrarna.

Dörren tas upp

Idag kom hantverkarna för att ta upp dörren in till nya rummet! Först tog de bort putsen och sågade upp ett litet hål.

Sedan tog de sig igenom två lager trä och ett lager välisolerad gipsvägg uppsatt på 70-talet.

... och mot slutet av dagen hade vi en ny dörröppning, till vårt nya rum!

En trea blir en fyra

... och en tvåa blir en etta. Det här är historien om en stor familj i en för liten lägenhet som till sist hittade den perfekta lösningen.

Tre barn och två vuxna i en trea på 90 kvadrat. För litet, och framför allt för få rum. Snart-sexåringen behövde eget rum och vi föräldrar längtade efter att få slippa dela med ettåringen. Efter att ha letat nytt i samma område i nästan tre år utan att hitta något som dög dök den perfekta möjligheten upp: grannlägenheten blev till salu. Grannlägenheten var en tvåa på 55 kvadrat, och efter en hård budgivning skött från en strand på Costa brava var den vår en dag i början av juli.

Vi funderade på att behålla hela, men eftersom lägenheter inte direkt är gratis i centrala Stockholm och vi gärna har pengar över till annat än boende kom vi fram till att det som passade oss bäst var att stycka av den, behålla ett rum och sälja resterande som en etta.

Nu håller vi på med ombyggnationen, och det är det jag tänker skriva om på den här bloggen.